Johanna- mamma till vilddjuret Emil Karl Harry <3

Det är en sak med Doris som är lite sådär småjobbigt. Och det ät när jag har tänkt att "Nu kan vi gå in. Vi har varit ute flera timmar." Men det finns sådana stunder då Doris inte känner samma sak som jag. Hon vill något helt annat. Hon vill vara kvar ute och inte kila in så som jag vill. Men jag vill gå in och eftersom vi då har spenderat ett par timmar ute i det fina vädret så tycker jag att nu ska vi gå in. "Jag struntar i om du vill vara ute Doris. Vi går ju ut snart igen", måste jag säga till henne. Visst jag låter som en mamma men det är jag som bestämmer över henne. Det är då det jobbiga kommer till sin punkt. Och det är att jag måste då i dessa hektiskt stunder antingen dra in henne eller bära henne. Jag känner verkligen hur hemsk jag låter, det gör jag. Men hon vet att det är jag som bestämmer över henne. Och då ger hon tillslut med sig.

Detta var då en liten berättelse om en liten underbar och älskad hund Doris med en mycket stor vilja. :)

Ska kila och läsa lite, igen. Hörs imon, men så länge; God natt på er!

På återseende!

Over and out!

Johanna