Fredagen den 13:e, otur eller ej?

Det sägs att fredagen den 13: ska vara en oturs dag? Visst för vissa kan det mycket säkert vara det. Men vad har hänt mig hittils? Vad jag vet ingenting. Tur eller är det kanske så det ska var? Fast dagen är ju visseligen inte slut ännu. Det sägs ju även att när en svart katt springer över vägen ska man spotta tre gånger över höger axel annars blir det otur även där, samma sak om man går under en stege eller krossar en spegel ( 7 år dock om man krossr en stege! ) 

 
Igår när jag satt i soffan och åt min kvälls mat kom jag på en liten funderare:
De som har skillda föräldrar och kör med varannan vecka hos mamman och varannan vecka hos pappan är de medvetna om när barnt/barnen är över 12 år får de bestämma själv vart de vill bo? Jag tror inte att det är många som vet det. Eller jo, visst vet de om det, men berättar det nog inte det för sina barn. Just för att de vill att de ska ha varannan vecka. De tänker kanske inte på hur barnet vill ha det. De kanske känner någon stags stress över det eller nått liknande, just att behöva fara fram och tillbaka hela tiden. Men någon dag tex. lov så känner barnet att det kanske vill vara hos pappan, just för att det finns mer saker att göra och för att man kanske trivs där bättre där. Då ringer man till mamma och berättar vad man har tänkt att göra. Men samtidigt kanske man vet hur samtalet kommer låta. En massa gap, skrick och kanske till och med svordomar, om varför man just vill vara där när man egentligen ska vara hos henne. 
Jag känner igen detta så fruktansvärt bra. Inte för att mina föräldrar är skillda eller så men tro mig, jag vet! När jag är med om detta blir jag så fruktansvärt arg! Varför kan man inte bara säga "Okej, va bra att du ringde och sa detta!" Istället för att ge sitt barn en utskällning? Det är nått jag inte fattar. Eller är det så att föräldren kanske är rädd att barnet till slut ska vilja bo hos en bara? Men hallå! Det är inte dig det handlar om! Ge barnet en chans att för en gångs skull kunna bestämma nått själv. Det är inte du som flyttar fram och tillbaka hela tiden! Plus att det är ni som har besämt att ni vill gå skilda vägar. Det ska verkligen inte detta behöva gå ut över barnet/barnen! Tänk efter nu!

Ja men usch vilka problem det finns! Tur att man spliier det lite gran i alla fall.


Ja nu är det snart lunch för min del. Jag bärjar allt på att bli lite hungrig nu! JOHANNA VILL HA MAT,MAT och ännu mera mat!

På återseénde!

Over and out!

Johanna

Kommentarer
Postat av: Annie

Jag tyckte det super att bo varannan vecka hos mamma ocg varannan hos pappa.. Jag hade nog aldrig klarat att bo mer hos den ena än hos den andra.. Men kanske 2 veckor åt gången är bättre så att man hinner " lugna ner " sig lite!! Sen kan jag förstå föräldrarna oxå om barnet hade velat bo bara hos den andra.. Ens barn är ju trots allt de käraste man har men man kan säkert komma på en bättre lösning än varannan vecka och bara bo hos den ena så att alla kan vara trygga och lyckliga..

2009-02-13 @ 16:25:52
URL: http://hallonflikka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0