Johanna- mamma till vilddjuret Emil Karl Harry <3

Det blev inte som jag planerade igår. Jag sa ju att jag skulle skriva ett litet inlägg när jag kom hem men så blev det inte. Både jag och Wilma kände oss slitna efter vår vistelse i Kinna. Först var vi på Mördavårdscentralen och lyssnade på hjärtljudet, mätte och pratade med barnmorskan. Hjärtljuden ligger runt 140-150. Fast denna gången var det nere på 135. Men allt var i alla fall i sin ordning :) Härligt! Sedan efter att vi spenderat ca 40 minuter där gick vi ner till McDonalds för att ta oss en liten mjukglass. Otroligt gott! :) Under tiden jag satt och åt upp min glass var Wilma inne i sin egna lilla värld i lekrummet. Det är härligt att se när mindre barn leker med sig själva, utan att de ska behöva ha alla andras uppmärksamhet. Precis som Wilma ska mina barn bli :)

När glassen var uppäten började vi sagt gå upp till bussen för att möta upp Stefan. Längtar lika mycket varje gång efter honom *denna ny kära känslan, jag älskar den!* Då vi satte oss ner för att vänta på bussen för att åka hem till mig. Där det senare blev en mycket lat och slökväll. Med tv tittande och badande bland annat.

Men nu sitter jag här i alla fall och har inte känt av nått alls från min lilla bebis. Den vilar ju nu, precis vad jag med borde göra. Men snart är det mat vilket för mig innebär uppätning (måste ju ge mig själv de där sista krafterna som kommer behövas :P ).
 Men vad ska jag göra? Jag  låter h*n komma när h*n vill. Det finns ju inget jag kan göra för att skynda på. Fast jag har ju försökt. Men men, den är ju en egen individ och har sin egen vilja. En mycket stark sådan med kan jag ta och tala om! :) Har ju bara gått över med fyra dagar med. Så jag kanske får vänta ett par till bara för det :P

Men som sagt, nu väntar maten. Så länge;

På återseende!

Over and out!

Johanna