Vi tar så mycket för givet
Vi tar så mycket för givet. Att alla barn i magen som gått över vecka, ja vad det nu är, kommer klara sig. Men som sagt så är det inte.
Pappa berättade nämligen att en av hans arbetskollegor förra vecka skulle följa med sin tjej till MVC för att lyssna på hjärtljudet. Men när det är dags för att lyssna så hör det ingenting. Det ä helt tyst där inne. Och då vissade det sig att deras baby hade dött. Och hon var i femte månaden. Han blev så ledsen så han har inte varit på jobbet sen förra tisdagen så de fick reda på det. Det kan jag verkligen förstå! Stacks de! Så visst kan vad som helst hända när som helst.
Det gjorde/gör mig så glad att mitt barn fortfarande lever och att det bara är en vecka kvar. Det låter säkert som om jag tar det för givet att det kommer klara sig. Men det är så lätt att ha de tankarna. Varför ska man inte tänka så?
En vecka kvar! Jag kan knappt bärga mig! Ska bli så otroligt roligt och spännande! Till och med pappa undrar om jag inte är nervös ännu. Men det är jag inte. Förstår kanske inte bara vad jag har att vänta mig. Men det kommer jag strax förstå! :) * haha*
Ska kila ut med Doris nu. Kommer snart att skriva ett nytt inlägg. Har en annan sak jag måste berätta! :) Så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
sv: Haha nej man kan ju inte tvinga den vara där inne för evigt.. Och det vill man nog inte heller :P
Det är så hemskt när barnet dör i magen under senare delen av graviditeten (eller det är ju alltid hemskt) men just om den dör efter vecka 30 då man är så nära mållinjen. Nej usch usch.. Tur att det inte händer ofta!
sv: Hehe jo dom är ju det. Bra att ha lite extra fett om man skulle bli sjuk ju.
Inte direkt sånt man vill tänka på när man är gravid.. Lycka till med din bebis när h-n bestämmer sig för att titta ut! :)
Kikar in, åh vilken söt mage! Lycka till på kommande förlossning!
Det var riktigt jobbigt att vara höggravid mitt under sommaren, min son föddes dessutom i v 42+5.
Han var beräknad till midsommar...stor som ett hus i värme...tror inte jag ägnat så mkt tid inomhus en sommar som då.
Jag fickk missfall just innan jag blev gravid med Anton. Visst fanns tankarna hela tiden i huvudet och jag grät hela första mötet hos bm tills hon lyssnade och vi fick höra ljudet första gången. Vid första UL slappnade jag av och kunde inse att det skulle gå vägen...det var ett vilddjur jag bar på.
Jorå, här är det bra. Vila ute i vagnen och sen besök på bibblan med barnen, när äldsta killen slutar skolan.
Man klarar mer än man tror! Jag är tacksam att jag hade en stabil sambo & hästarna just då.
Barn är otroligt stimulerande.
Jag tittar fortfarande på vår son och undrar hur fasiken han kunde bli så underbar. Han är så otrolig. Men hans entré in i stora världen blev lite för dramatisk för min del. Så fler barn blir det ej.
Det är ju bra om de trivs där inne. Hellre det än att de kommer ut när de inte ska.
Jag önskar att all får uppleva ett barn och få följa dess utveckling. Det är otroligt kul.
Jag hoppas att den lilla vill komma snart ändå, jag är lite nyfiken.
Lycka till med ditt barn! (:
