Johanna- mamma till vilddjuret Emil Karl Harry <3

Ett år är nu till enda. Ett år av både goda och mindre goda händelser. Men det är en sak jag har funderat över nu de senaste åren. Varför gör alla nyår till en sådan stor sak? Det är ju egentligen ingenting märkvärdigt med den, förutom då att det äre tt nytt år som står och knackar på dörren. Eller har det med att JAG av alla människor har blivit så mycket mognare sedan jag fick barn? Skulle inte tro det, fast vem vet. Den saker låter jag förbli en gåta.

För oss blev det en helt sjukt tråkig nyår. Sämste på många många år. Om inte de tråkigaste i hela mitt 20 åriga liv.
Vi hade en kväll planerad och helt perfekt, med både trevligt sällskap och god mat. Men så i morse fick vi ett sms där det stod att vi inte kunde komma. Anledning var att det skulle bli för mycket folk med oss tre. Men tänker man inte på det innan man bjuder folk undrar ju jag då?

Så våran kväll blev som vilken annan som helst. Satt he mmahos oss och myste och sedan slog vi på en film. Efter en stund fick Emil myror i brallan så då satte sig han och kära T ner för att bygga på den fina tågbanan från Brio ( som Emil förövrigt fick i julklapp från mig och T).
Men som de flesta vet kan inte barn sitta stilla i evigheter. Så nästan med en gång när banan var kvar blev det till att springa runt och leka. Och Doris är ju inte sist på, som vanligt. Så denna gången är de deras tur att underhålla varandra. Och det är ju inte några försiktigt tag precis. Lite drag i pälsen och tillbaka kan han få en tass i ansiktet. Men han viker sig inte för det precis. Nej nej, det taggar upp honom istället. Mammas knasiga pojk!
Fast även detta varade inte i evigheter. För rätt som det är hör vi ett ilvrål från Emil. Då visar det sig att han på något underligt sätt har springit in med huvudet i hörnet på en låda till tv möblen när han lekte med Doris.

Det var slutet på den kvällen och i stället över till grannen för att spendera det sista timmarna för året inne med honom. Trevligt minsann!
Rätt som det är säger kroppen ifrån, både för Emil och mig. Så vi tar vårat pick och pack och vandrar över till oss där det inte tar lång tid innan vi båda två sover som små barn :)

Det var i alla fall min nyår i förkortning!

Over and out!

Peace,

Johanna