Onsdagmorgon, underbara skogspromenader!

Klockan ringer, man trycker på Zoom och somnar om. Underbart, lite mer sömn. Men efter nio minuter ringer den igen och man ska då försöka dra sig upp. Klockan är inte mycket man hundarna de måste ut och Stefan måste till bussen. Jag går upp, trots att det tar emot (!), och går ut med hundarna. Det blir en liten kortis men så det i alla fall har fått göra sina behov innan jag har följe med Stefan till bussen.
Det är halt ute, mycket halt. Men det går. Vi går en sväng tillsannamns inna jag känner att "Näe, nu är det dags för mig att gå hem". Jag säger till Stefan att "Nu går jag hem". Han förstår. Vi ger varann ett antal pussar och kramas länge, under tiden yr snön runt oss. Det sista vi säger till varann är "Jag älskar dig!". Jag vänder och skyndar mig hem. Sängen lockar allt mer nu. Det är kallt och det blåser. Plus att det kommer snö ute med. Men jag måste ju ta ut hästarna med. Det tar emot allt mer nu. Men det går snabbt. De känner nog att jag vill in. Och vips så är de ute.

Äntligen! Hem ljuva hem! Hundarna blir alltid lika glada av att se en. Jag säger till de att nu igen är det sängdags. Vi kilar upp till sängen allihopa och Doris intar sin plats i sängen och Vissla på sin säng på golvet. Sova, sova , sova lite till! Det går fort att somna. Det är ju mörkt ute fortfarande.

Vaknar ett par timmar senare och pigg som en mört. Återigen blir det till att gå ut med hundarna. Skogen säger jag bara. Den underbara känslan av att komma ut i den friska luften. Kall och så ren. Man sätter ner fötterna och hör hur snön knackar under en. Då är det lagom kallt ute.
Är ute en rätt så lång stund. Det blev så kort tidigare i morse. Dessa underbara fyrbenta djur! Man blir alltid lika glad av de!


På återseende!

Over and out!

Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0