Fruktansvärda trotsålder

Vilken avlastnng jag fick när kära T kom hem från jobbet kl sex. Det var inte klokt vad glad jag blev! Det bästa som hänt den dagen, vad glad man kan bli för något sådant litet. Underbart!

Men i alla fall, när han väl kom hem tyckte jag att vi kunde åka och kolla hur fint det hade blivit i den andra lägenheten. Men fint kan jag ju inte rikigt säga att det var. Det enda som fanns att se var att de hade tagit bort det gamla golvet och lagt på betong till det nya.
Jag som var nyfiket som ett litet barn på julafton, men nej nej. De ska behöva dra ut på tiden. Säkert bara för att det är jag. Jäkla Mobergs golv! ;)

Väl hemma igen är det bara att ta och lägga lilla Emil. Ett sådant trött barn! Men vill man inte sova middag får man allt hålla sig vaken tills det är dags att sova för natten, så är det bara. Och den härliga uppgiften har Kära T fått.
Det är nämligen det enda som funkar nu när Emil är så mammig. För ska jag lägga honom går det åt skogen.
Jäkla trotsålder!

Men nu sover han i alla fall och även herr T. Så jag kanske ska ta och krypa ner jag med då?

Jaja sak samma.

Over and out!


Peace,

Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0