Första mötet med BVC för lilleman
Sådära ja. Nu sitter jag här igen och tar igen det som jag har missat att skriva.
Idag är det måndag vilket betyder för de som inte har semester att det är en ny arbetsvecka. Men vad är det för mig? Jo en ny mamma ledighetsvecka, mitt i sommaren och denna jäkla värme! :) Visst är det skönt att det är sol och inte regn som kommer. Men ibland vill jag bara att det ska komma lite regn så att det inte är så gräsligt varmt! Men varför klaga, jag gillar när det är varmt. Men det gör ju inte min lilla prins. Han blir så arg när det är för varmt. Så det gäller att veta vad han vill för annars är det någon rolig figur jag har att göra med :P Det enda han har på sig på dagarna och även på nätterna är sin blöja ( så klart! ) och ett par trosor (eller kalsonger kanske jag ska kalla det. Han är ju faktiskt kille :P) Annars blir han så otroligt varmt. Men Johanna gillar´t, han är ju så mysig att ha och göra med då! :)
Och idag har vi även varit på vårt första besök hos BVC-sköterskan. Och var han har blivigt stor sedan vi vägde och mätte honom förra veckan. Han hade gått upp 200 g i vikt, så nu väger han 3900 g. Och blivigt hela 1,5 cm längre, alltså 53,5 cm. Vilken kille jag har! Mammas lilla stjärna! :) Då återstor det att se hur mycket längre och tyngre han har blivigt till nästa vecka då vi ska på återbesök.
Men men, Ska kila nu. Tror det är någon som börjar vakna till liv i vagnen. Men om han somnar om snart igen så ska jag försöka att skriva lite mera. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna och lilla Emil :)
Idag är det måndag vilket betyder för de som inte har semester att det är en ny arbetsvecka. Men vad är det för mig? Jo en ny mamma ledighetsvecka, mitt i sommaren och denna jäkla värme! :) Visst är det skönt att det är sol och inte regn som kommer. Men ibland vill jag bara att det ska komma lite regn så att det inte är så gräsligt varmt! Men varför klaga, jag gillar när det är varmt. Men det gör ju inte min lilla prins. Han blir så arg när det är för varmt. Så det gäller att veta vad han vill för annars är det någon rolig figur jag har att göra med :P Det enda han har på sig på dagarna och även på nätterna är sin blöja ( så klart! ) och ett par trosor (eller kalsonger kanske jag ska kalla det. Han är ju faktiskt kille :P) Annars blir han så otroligt varmt. Men Johanna gillar´t, han är ju så mysig att ha och göra med då! :)
Och idag har vi även varit på vårt första besök hos BVC-sköterskan. Och var han har blivigt stor sedan vi vägde och mätte honom förra veckan. Han hade gått upp 200 g i vikt, så nu väger han 3900 g. Och blivigt hela 1,5 cm längre, alltså 53,5 cm. Vilken kille jag har! Mammas lilla stjärna! :) Då återstor det att se hur mycket längre och tyngre han har blivigt till nästa vecka då vi ska på återbesök.
Men men, Ska kila nu. Tror det är någon som börjar vakna till liv i vagnen. Men om han somnar om snart igen så ska jag försöka att skriva lite mera. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna och lilla Emil :)
Fredag eftermiddag
Nu får jag passa på att skriva ett par rader innan lillprinsen vaknar.
Har tidigare idag varit ute på en liten promenad med både hunden och lilleman. Gud vad härligt. Fast i bland känns det som om vi skulle blåsa bort, så häftiga vinden kom det. Så nu ligger han som sagt och sover ute i vagnen på verandan. Mendans jag sitter här och uppdaterar lite.
I morgon bär det av till Belgien för resterande i familjen i två veckor. Så för mig, Stefan och lilleman blir det att vara hemma och passa huset och djuren. Fast vi åker ner senare i sommar eller till hösten. Får se hur allt känns och hur allt går. Men det ska bli härligt att få vara själva lite. För tiden på sjukhuset efter förlossningen var inte riktigt nått att sätta in i minnesboken om man säger så.
Men det ska i alla fall bli väldigt skönt att vara själva lite som sagt (säger jag nu ja, men om några dagar kommer jag vilja att de ska komma hem igen :P * haha* )
Näe nu ska jag återgå till mitt tittande på Michael Jackson videor. Sorgligt det där måste jag säga! Rest in peace!
På återseende!
Over and out!
Johanna
Har tidigare idag varit ute på en liten promenad med både hunden och lilleman. Gud vad härligt. Fast i bland känns det som om vi skulle blåsa bort, så häftiga vinden kom det. Så nu ligger han som sagt och sover ute i vagnen på verandan. Mendans jag sitter här och uppdaterar lite.
I morgon bär det av till Belgien för resterande i familjen i två veckor. Så för mig, Stefan och lilleman blir det att vara hemma och passa huset och djuren. Fast vi åker ner senare i sommar eller till hösten. Får se hur allt känns och hur allt går. Men det ska bli härligt att få vara själva lite. För tiden på sjukhuset efter förlossningen var inte riktigt nått att sätta in i minnesboken om man säger så.
Men det ska i alla fall bli väldigt skönt att vara själva lite som sagt (säger jag nu ja, men om några dagar kommer jag vilja att de ska komma hem igen :P * haha* )
Näe nu ska jag återgå till mitt tittande på Michael Jackson videor. Sorgligt det där måste jag säga! Rest in peace!
På återseende!
Over and out!
Johanna
Hur allt gick till
Näe nu måste jag skärpa till mig lite. Eftersom det som ni vill läsa mest nu är min förlossningsberättelse, så det är väl bara för mig att påbörja den lilla sagan. Mycket nöje!
Det går inte att beskriva hur en värk känns för det som inte vet. Men när jag låg där och väntade på att den skulle ta slut får man lite små panik och man vet inte vart man ska ta vägen. Och ju längre tiden gick ju närmre kom det en värk och även den där känslan om vad man ska ta sig till.
Efter några timmar kunde jag inte stå ut längre. Både mamma och pappa hade kommit hem och de frågade mig ofta hur jag kände mig. Varje gång svarade jag: "Att nu är det bra. Men vänta ni, det blir snart värre". Och så sant som det var sagt blev det värre. Klockan 1740 kunde jag inte stå emot längre så mamma ringde in till Förlossningen och berättade som det var. Och de sa att det var nog dags att vi åkte in. Vilket vi gjorde med.
Klockan 1827 blev jag inskriven på förlossningen och då började de sätta på alla maskiner för hjärtljuden och mina värkar. Till en början vad det lite jobbigt med alla sladdar som jag hade runt magen, men det tog inte lång tid innan jag hade vant mig. När alla sladdar var igång var det bara att kolla hur öppen jag var. Och till min förvåning var jag redan öppen 4 cm. "Oj tänkte jag, har jag klarat mig så länge hemma?".
När vi kom in i förlossningsrummet var det bara till att tappa upp ett litet bad. Det badad kändes som den skönaste i hela mitt liv. Jag kände mig så otroligt avslappnad trots att det inte var lång tid kvar tills jag skulle föda. När jag låg där kände jag att värkarna som kom bara kom närmre och närmre och till slut var det nästan så att jag trodde att jag skulle föda i vattnet. Men barnmorskan fick då ta upp mig, annars vet man aldrig hur det hade kunnat sluta *ha ha*
Vid denna tiden hade Stefan ännu inte kommit vilket kändes underligt att bara ha mamma vid min sida (anledningen till att han inte åkte med oss in var att han hade våltat med firmabilen tidigare under dagen och hade då fått uppsöka sjukhus även han. Vilken händelserik dag! ). Men vid nio kom han äntligen, vilken lättnad jag kände! Men när han kom var jag så upptagen med mig själv att jag vet inte ens om jag hälsade på honom, eller jo det gjorde jag. Genom att ge honom en blick som visade hur allt var. Om han det förstod vet jag ännu inte :)
Efter nio någon gång var det dags för det riktigt att ske. Först var det två barnmorskor som jag hade vid min sida, men helt plötsligt kommer det in fem till plus en doktor. Vad i hela friden är det nu tänkte jag. Plötsligt hade hjärtljuden blivigt svagare så det hade kallat på förstärkning Och helt plötsligt får jag höra att barnets huvud ligger upp emot min mage och att de måste ta honom med sugklocka! :O "Vad i hela friden, tänkte jag. Hur kommer detta gå?!"
Nu hör jag äntligen de eftertraktade orden: " I nästa värk tar du i allt vad du kan så har du din bebis i famnen efter det!" Och då kunde jag inte stå emot! "Nu jävlar ska det födas fram ett barn sa jag till mig själv!" När värken kom och jag i så jag trodde jag skulle spricka. Lustgasen kastade jag bort så jag kunde koncentrera mig på detta. Och nu, nu, nu, nu kommer han!
Men navelsträngen ett varv runt magen och ett varv runt huvudet fick jag en kletig men ack så underbar skapelse på mitt bröst. Det tog bara någon sekund tills han var pigg igen och tills all min smärta var borta.
Klockan 2203 var "den" ute. En kille skapad med så mycket kärlek vägde 3620g och var hela 52 cm lång. Men vilken upplevelse! Jag väntar bara tills nästa gång för att se hur den kommer vara.
Kände att denna berättelse kanske inte var så detaljerad som jag vill att den skulle bli, men det fixar jag i morgon. Är lite trött nu, så nu väntar sängen för oss. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna och lillkillen
Det går inte att beskriva hur en värk känns för det som inte vet. Men när jag låg där och väntade på att den skulle ta slut får man lite små panik och man vet inte vart man ska ta vägen. Och ju längre tiden gick ju närmre kom det en värk och även den där känslan om vad man ska ta sig till.
Efter några timmar kunde jag inte stå ut längre. Både mamma och pappa hade kommit hem och de frågade mig ofta hur jag kände mig. Varje gång svarade jag: "Att nu är det bra. Men vänta ni, det blir snart värre". Och så sant som det var sagt blev det värre. Klockan 1740 kunde jag inte stå emot längre så mamma ringde in till Förlossningen och berättade som det var. Och de sa att det var nog dags att vi åkte in. Vilket vi gjorde med.
Klockan 1827 blev jag inskriven på förlossningen och då började de sätta på alla maskiner för hjärtljuden och mina värkar. Till en början vad det lite jobbigt med alla sladdar som jag hade runt magen, men det tog inte lång tid innan jag hade vant mig. När alla sladdar var igång var det bara att kolla hur öppen jag var. Och till min förvåning var jag redan öppen 4 cm. "Oj tänkte jag, har jag klarat mig så länge hemma?".
När vi kom in i förlossningsrummet var det bara till att tappa upp ett litet bad. Det badad kändes som den skönaste i hela mitt liv. Jag kände mig så otroligt avslappnad trots att det inte var lång tid kvar tills jag skulle föda. När jag låg där kände jag att värkarna som kom bara kom närmre och närmre och till slut var det nästan så att jag trodde att jag skulle föda i vattnet. Men barnmorskan fick då ta upp mig, annars vet man aldrig hur det hade kunnat sluta *ha ha*
Vid denna tiden hade Stefan ännu inte kommit vilket kändes underligt att bara ha mamma vid min sida (anledningen till att han inte åkte med oss in var att han hade våltat med firmabilen tidigare under dagen och hade då fått uppsöka sjukhus även han. Vilken händelserik dag! ). Men vid nio kom han äntligen, vilken lättnad jag kände! Men när han kom var jag så upptagen med mig själv att jag vet inte ens om jag hälsade på honom, eller jo det gjorde jag. Genom att ge honom en blick som visade hur allt var. Om han det förstod vet jag ännu inte :)
Efter nio någon gång var det dags för det riktigt att ske. Först var det två barnmorskor som jag hade vid min sida, men helt plötsligt kommer det in fem till plus en doktor. Vad i hela friden är det nu tänkte jag. Plötsligt hade hjärtljuden blivigt svagare så det hade kallat på förstärkning Och helt plötsligt får jag höra att barnets huvud ligger upp emot min mage och att de måste ta honom med sugklocka! :O "Vad i hela friden, tänkte jag. Hur kommer detta gå?!"
Nu hör jag äntligen de eftertraktade orden: " I nästa värk tar du i allt vad du kan så har du din bebis i famnen efter det!" Och då kunde jag inte stå emot! "Nu jävlar ska det födas fram ett barn sa jag till mig själv!" När värken kom och jag i så jag trodde jag skulle spricka. Lustgasen kastade jag bort så jag kunde koncentrera mig på detta. Och nu, nu, nu, nu kommer han!
Men navelsträngen ett varv runt magen och ett varv runt huvudet fick jag en kletig men ack så underbar skapelse på mitt bröst. Det tog bara någon sekund tills han var pigg igen och tills all min smärta var borta.
Klockan 2203 var "den" ute. En kille skapad med så mycket kärlek vägde 3620g och var hela 52 cm lång. Men vilken upplevelse! Jag väntar bara tills nästa gång för att se hur den kommer vara.
Kände att denna berättelse kanske inte var så detaljerad som jag vill att den skulle bli, men det fixar jag i morgon. Är lite trött nu, så nu väntar sängen för oss. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna och lillkillen
Nu är vi hemma
Nu har vi kommit hem och allt känns kanon redan. Ville bara säga det. Ska göra lite mat nu, men återkommer senare :)
Hej så länge! :)
Johanna
Hej så länge! :)
Johanna
Nu så är han född!
Som ni har märkt så har jag inte skrivit så ett par dagar. Men allt är i sin ordning, fast nu utan mage, jippie! Han anlände till världen den 17:e juni klockan 22:03, så pappa fick helt enkelt den bästa presenten från mig och Stefan :) Men vi ar kvar på BB och åker hem tidigt i morgon, eftersom vi ska göra pku testet nu i kväll. Men men, ville bara uppdatera er lite. Skriver mer när jag kommer hem hur allt gick och så. Men så länge, På återseende! Over and out! Johanna
Inatt ska jag fånga nattens alla timmar
Nu ska jag vandra till sängen och fösöka sova så många timmar som jag bara kan i natt. Man vet ju inte om jag kommer vakna lika många gånger nu i natt som jag gjorde natten tills idag. Men men, hoppas inte det. Ska dessutom upp extra tidigt i morgon eftersom min kära lilla pappa fyller år. Redan vid 0445 ska jag gå upp för att hinna med allt. Ska ut med hunden, hjälpa mamma med mackorna, tårtan och teet och obyen innan de åker runt sex. Så jag är helt enkelt uppe med tuppen. Vilken fröjd, eller inte så!
Men men, skriver jag inte i morgon så vet ni varför. Men jag kommer garanterat uppdatera mig på ett eller annat sätt :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Grattis lilla pappa på din dag i morgon! <3
Men men, skriver jag inte i morgon så vet ni varför. Men jag kommer garanterat uppdatera mig på ett eller annat sätt :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Grattis lilla pappa på din dag i morgon! <3
Hur olika föräldrar reagerar på olika saker
Det finns en sak som jag har funderat på så länge nu! Och det är hur olika föräldrar reagerar när man berättar att man ska ha barn och de då blir mor eller farföräldrar. Vissa visar med en gång sin glädje medans andra blir arga och skäller ut en med en gång. Men då är min fråga till de som blir arga, Hur har de tänkt att deras barn ska våga berätta nästa gång de är dags? De blir ju rädda för att de ska behöva gå igenom samma sak en gång till. Visst förstår jag att föräldrar blir chockade över att få ett sådant stort besked bara så. Men
Jag vet precis hur det känns och jag tyckte det var skrämmande faktiskt. Bara jag tänker tillbaka på den dagen då vi berättade gör mig fundersam på hur vi nästa gång ska våga berätta. Vad ska vi göra annorlunda och vad ska vi förbättra? Ska vi genom att beté oss vuxnare göra det på ett helt annat sätt? Näe jag vet faktiskt inte. Och hur ska vi framför allt våga berätta? Ska vi vänta tills in i det sista och berätta, eller berätta det så snart som vi själva fått veta det. Det är för mig stora frågor som jag måste våga fundera över. För om jag blir bemött på samma sätt en gång till så vet jag faktiskt inte vad jag gör. Som sagt, bara jag tänker tillbaka på det blir jag ledsen, arg över att bli bemött på ett sådant sätt av en vuxen människa i de övre åldrarna och framför allt fundersam på hur vi ska berätta nästa gång. Men det kanske är nått jag själv måste fundera lite extra på.
Så nu när det verkar bli sämre väder ska jag åter gå till att fundera på mina allra största funderingar och tankar. Blir det bra väder igen så återkommer jag om ett tag. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Hur ska man våga berätta de andra gångerna?
Jag vet precis hur det känns och jag tyckte det var skrämmande faktiskt. Bara jag tänker tillbaka på den dagen då vi berättade gör mig fundersam på hur vi nästa gång ska våga berätta. Vad ska vi göra annorlunda och vad ska vi förbättra? Ska vi genom att beté oss vuxnare göra det på ett helt annat sätt? Näe jag vet faktiskt inte. Och hur ska vi framför allt våga berätta? Ska vi vänta tills in i det sista och berätta, eller berätta det så snart som vi själva fått veta det. Det är för mig stora frågor som jag måste våga fundera över. För om jag blir bemött på samma sätt en gång till så vet jag faktiskt inte vad jag gör. Som sagt, bara jag tänker tillbaka på det blir jag ledsen, arg över att bli bemött på ett sådant sätt av en vuxen människa i de övre åldrarna och framför allt fundersam på hur vi ska berätta nästa gång. Men det kanske är nått jag själv måste fundera lite extra på.
Så nu när det verkar bli sämre väder ska jag åter gå till att fundera på mina allra största funderingar och tankar. Blir det bra väder igen så återkommer jag om ett tag. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Hur ska man våga berätta de andra gångerna?
Vilken jobbig natt!
Gud vilken jobbig natt jag har haft! Som jag skrev precis innan jag gick och la mig igår så hade jag en mensvärksliknande känsla och tryck mot svanskotan. Och när jag gick och la mig kände jag hur det bara blev värre och värre. Men till slut kunde jag somna, men det var svårt att hitta en sovställning som var skön. Hur jag än la mig så gjorde det på nått sätt ont.
Men som sagt så somnade jag till slut. Men jag kan ju inte precis säga att jag inte har vaknat i natt. För det har jag verkligen varit. Tror jag vaknat mellan tre och fem gånger. Och då har jag legat och vridit mig för att försöka få ett skönt sätt att somna om på. Men näehe då. Fast till slut så somnade jag om. Och så har min natt varit. Vaknat av smärta, försökt hitta en bekväm sovställning och återigen somnat.
Men i morse när jag gick ut med hunden kände jag att jag fick en värk och sedan efter en stund igen så kom en till. Men det är inte så att de kommer regelbundet. Utan de kommer lite då och då, när de själva vill. Vissa gånger har det gjort riktigt ont och vissa har bara gjort lite ont. Typ som kramp, eller dålig jämförelse kanske. Men liknande i alla fall. Så efter frukosten gick jag raka vägen in till tvn med riskudden i högsta hugget och la den på magen. Det var inte helt fel! :) Även med värma på kom värkarna men inte lika smärtsamma som innan. Skönt!
Till slut ville jag inte ligga ner längre så jag bestämde mig för att även idag baka något och idag fick det bli bröd, eller frallor. Under tiden de stod på jäsning vandrade jag i i duschen och under tiden jag duschade kändes det som om alla värkar och sammandragningar bara försvann. För nu när jag sitter här så har jag inte känt nästan någonting. Och då var det 30 minuter sen jag duschade. Härligt! Då kanske man kan slappna av lite i alla fall och försöka o´koncentrera sig på något annat :)
Ska kolla runt lite nu och se om det står något intressant. Men garanterat kommer jag tillbaka och uppdaterar er på min situation :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Men som sagt så somnade jag till slut. Men jag kan ju inte precis säga att jag inte har vaknat i natt. För det har jag verkligen varit. Tror jag vaknat mellan tre och fem gånger. Och då har jag legat och vridit mig för att försöka få ett skönt sätt att somna om på. Men näehe då. Fast till slut så somnade jag om. Och så har min natt varit. Vaknat av smärta, försökt hitta en bekväm sovställning och återigen somnat.
Men i morse när jag gick ut med hunden kände jag att jag fick en värk och sedan efter en stund igen så kom en till. Men det är inte så att de kommer regelbundet. Utan de kommer lite då och då, när de själva vill. Vissa gånger har det gjort riktigt ont och vissa har bara gjort lite ont. Typ som kramp, eller dålig jämförelse kanske. Men liknande i alla fall. Så efter frukosten gick jag raka vägen in till tvn med riskudden i högsta hugget och la den på magen. Det var inte helt fel! :) Även med värma på kom värkarna men inte lika smärtsamma som innan. Skönt!
Till slut ville jag inte ligga ner längre så jag bestämde mig för att även idag baka något och idag fick det bli bröd, eller frallor. Under tiden de stod på jäsning vandrade jag i i duschen och under tiden jag duschade kändes det som om alla värkar och sammandragningar bara försvann. För nu när jag sitter här så har jag inte känt nästan någonting. Och då var det 30 minuter sen jag duschade. Härligt! Då kanske man kan slappna av lite i alla fall och försöka o´koncentrera sig på något annat :)
Ska kolla runt lite nu och se om det står något intressant. Men garanterat kommer jag tillbaka och uppdaterar er på min situation :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Har det tagit nya kliv in emot en förlossning?
Nu tycker jag att det är dags för mig att vandra till sängs. Tycker ju att jag faktiskt har fått gjort en hel del idag. Är lite små stolt över mig själv :)
Men i morgon är det en ny dag och nya saker att hitta på. Dock kanske lite lugnare idag, om jag kan hålla mig vill säga. Men i korthet tycker jag att dagen varit helt kanon! Mycket bra väder gör det roligare att hitta på saker. Även om jag har gjort allt själv. Men det stör mig inte ett dugg :)
Känns dessutom som om lill* snart är redo för att möte dagens ljuset och sina föräldrar. För idag har det tagit nya kliv in emot en förlossning. Har haft mer känningar än vanligt vilket förhoppningsvis tyder på att det snart är dags. Men vem vet, den kanske inte tänker komma ut än ;) Men men, jag väntar ju som sagt.
Men nu väntar sängen och återigen några små funderingar kommer göras :) Sov nu så gott så hörs vi i morgon!
På återseende!
Over and out!
Johanna
Men i morgon är det en ny dag och nya saker att hitta på. Dock kanske lite lugnare idag, om jag kan hålla mig vill säga. Men i korthet tycker jag att dagen varit helt kanon! Mycket bra väder gör det roligare att hitta på saker. Även om jag har gjort allt själv. Men det stör mig inte ett dugg :)
Känns dessutom som om lill* snart är redo för att möte dagens ljuset och sina föräldrar. För idag har det tagit nya kliv in emot en förlossning. Har haft mer känningar än vanligt vilket förhoppningsvis tyder på att det snart är dags. Men vem vet, den kanske inte tänker komma ut än ;) Men men, jag väntar ju som sagt.
Men nu väntar sängen och återigen några små funderingar kommer göras :) Sov nu så gott så hörs vi i morgon!
På återseende!
Over and out!
Johanna
Älskade mage, snart är du borta. Fast i stället kommer jag ha nått så mycket bättre :)
Skulle det kunna vara på gång med detta lilla spektakel?
Nu när jag precis var ute med hunden kändes det som om det skulle kunna vara på gång med detta lilla spektakel. Hade sammandragningar/värkar samtidigt som det tryckte lite mot svanskotan. Och samtidigt hade jag en mensvärksliknande känsla i låren ( jag är inte som alla andra och får i magen och i ryggen. Jag får i lårena :D )
Men det kan väl inte vara en början? Eller vad vet jag. Det är ju inte så att det är något vanligt för mig detta. Det är ju faktiskt första gången :) Men det återstår att se hur resten av kvällen kommer vara.
Fast redan nu så är det nästan borta. Eller jag har fortfarande en tryckande känsla mot svanskotan. Men jag ska gå och hänga ut tvätten och s om det blir bättre eller värre. Men så länge;
Men det kan väl inte vara en början? Eller vad vet jag. Det är ju inte så att det är något vanligt för mig detta. Det är ju faktiskt första gången :) Men det återstår att se hur resten av kvällen kommer vara.
Fast redan nu så är det nästan borta. Eller jag har fortfarande en tryckande känsla mot svanskotan. Men jag ska gå och hänga ut tvätten och s om det blir bättre eller värre. Men så länge;
På återseende!
Over and out
Johanna
"Älskling, när tror du bebisen kommer?"
När jag låg i min säng precis började helt plötsligt en massa tankar att snurra. Sådant som jag tänkt på länge och sådana som precis slog mig precis i nuet. Tankar som gör mig ledsen och arg på samma gång och tankar som gör mig glad så det pirrar i hela kroppen.
Men den tanken som fick mig allra gladast var när jag och Stefan låg i sängen igår och pratade. Och han helst plötsligt frågar mig "Älskling, när tror du bebisen kommer?" Det fick mig att fundera lite extra. När tror jag att bebisen kommer? Jag svarade honom efter att ha funderat lite " Jag tror faktiskt den kommer mellan den 16:e och 19:e juni" Vilket får hon att genast fråga när midsommar är. Vilket jag inte har en aning om och öppnar då min almanacka och kollar efter. " Midsommar är den 19:e" svarar jag då snabbt. Och han snabbt svarar " Den 19:e får den inte komma. Du får helt enkelt se till detta. Antingen innan eller efter midsommar. Okej?" Vilket gör att jag inte kan hålla mig för skratt och säger att jag ska göra mitt bästa men kan inget garantera.
Är detta ett tecken på att Stefan precis som jag har börjat längta mer och mer efter att den lill* ska komma ut? Det är inget jag vet men något jag garanterat ska kolla upp med honom när jag pratar med honom senare idag.
Nu ska jag återgå till mina funderingar på vad jag ska baka för något gott när allt annat smaskigt har tagit slut. Men självfallet återkommer jag senare. Och då ska jag dela med mer av vad det blev för smaskigt jag bakade och även mina andra funderingar jag kom på i sängen innan. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Men den tanken som fick mig allra gladast var när jag och Stefan låg i sängen igår och pratade. Och han helst plötsligt frågar mig "Älskling, när tror du bebisen kommer?" Det fick mig att fundera lite extra. När tror jag att bebisen kommer? Jag svarade honom efter att ha funderat lite " Jag tror faktiskt den kommer mellan den 16:e och 19:e juni" Vilket får hon att genast fråga när midsommar är. Vilket jag inte har en aning om och öppnar då min almanacka och kollar efter. " Midsommar är den 19:e" svarar jag då snabbt. Och han snabbt svarar " Den 19:e får den inte komma. Du får helt enkelt se till detta. Antingen innan eller efter midsommar. Okej?" Vilket gör att jag inte kan hålla mig för skratt och säger att jag ska göra mitt bästa men kan inget garantera.
Är detta ett tecken på att Stefan precis som jag har börjat längta mer och mer efter att den lill* ska komma ut? Det är inget jag vet men något jag garanterat ska kolla upp med honom när jag pratar med honom senare idag.
Nu ska jag återgå till mina funderingar på vad jag ska baka för något gott när allt annat smaskigt har tagit slut. Men självfallet återkommer jag senare. Och då ska jag dela med mer av vad det blev för smaskigt jag bakade och även mina andra funderingar jag kom på i sängen innan. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Hur kunde jag glömma av denna stora sak?
Idag känns det som om jag har mycket att göra. Har gjort en lista över vad jag ska hjälpa mamma med nu när jag bara går hemma och hon är och jobbar. Det får mig att känna mig så vuxen med alla dessa saker jag ska göra. På listan står det bland annat att jag ska:
-Torka ur kylskåpet
-Torka av kylskåpet
-Dammsuga hela huset
-Diska
Och sen så är det bara mina egna saker jag ska komma ihåg.
Men för mig som inte är så himla snabb och så nu så känns det som om det skulle kunna ta hela dagen. Fast redan nu så när jag har bara hållit på i ca 1,5 timme. Så tog det inte den tiden som jag trodde det skulle ta. Är redan klar med hela mammas lista. Så nu återstår bara min egna lilla lista *snabb som blixten känner jag mig faktiskt*.
Varje dag när jag vaknar så har jag nästan glömt bort att jag har en stor mage. Jag rör mig som jag alltid har gjort och då tar magen inte ens i. Jag känner den helt enkelt inte ens. Men efter en snabb tillbakablick kommer jag på mig själv och säger då " Hur kunde jag nästan glömma av denna stora sak?" Vilket alltid får mig själv lite i skratt. Hur kunde jag glömma av denna stora sak? Det är nått som jag fortfarande inte förstår mig på. Men den dagen då den är borta kommer jag garanterat tänka precis tvärtom. Men när kommer den dagen? Den skulle kommit för sex dagar sedan men näehe då. Men jag väntar så gärna. Den som väntar på nått gått väntar ju aldrig för länge, så det är bara väntan, glädje, lycka och smärta kvar.
Ska påbörja min lilla lunch nu. Men så länge;
På återseende!
Over and out
Johanna
Sista inlägg för dagen
Nu ett sista inlägg för dagen. Är trött efter att spenderat hela dagen med mor och syster ( det är jobbigare än vad man kan tror). Men återkommer ju i morgon precis som vanligt. :)
Ha en fortfatt trevlig kväll och så skriver jag ytterligare några rader i morgon om hur allt är och om det kanske har kommit igång ännu :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Underbara promenader
Underbara väder
Ha en fortfatt trevlig kväll och så skriver jag ytterligare några rader i morgon om hur allt är och om det kanske har kommit igång ännu :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Underbara promenader
Underbara väder
Snart är det dagen då två blir tre
Nu är det inte långt kvar tills hela min familj åker iväg till Belgien för att spendera två veckor på semestern. Detta betyder att jag, Stefan och den lill* har hela huset för oss själva. Vilket ger oss som föräldrar chansen att lära känna denna nya individ och se hur vi kommer klara oss helt på egen hand.
Det känns verkligen speciellt och kan inte beskriva med ord hur det kommer vara. Men jag vet att det kommer bli bra. Kommer hitta på massa roliga saker. Hoppas att det kommer vara fint väder så man kan gå på picknick, åka till Allum ( än en gång och handla desto mer än idag :) ), kanske åka till havet eller bara till sjön och bara vara.
Ingen av oss kommer vara så himla pigga. Det är ju ett nytt äventyr som börjar för oss. Vilket gör det hela så mycket mer spännande än en vanlig vardag mitt i veckan, mitt i sommaren och semestern. Åh vad jag längtar!
Snälla kom ut nu eller sätt i gång mig, så jag kan känna denna underbara känsla att ha nått nytt på mitt bröst, nått som jag och den jag älskar har skapat och burit tillsammans.
Få känna denna underbara känsla som så många har beskrivit för mig ska vara bland de bästa känslor man kan känna här i livet.
Nu är det upp till oss att göra den till det bästa! Göra oss till de bästa föräldrarna vårt/våra barn kunnat få. Inget kommer få trycka ner oss. Vi är unga men dock lika bra föräldrar som de som har väntat längre! Vi kommer klara detta galant, så är det bara!
Klart slut!
Det känns verkligen speciellt och kan inte beskriva med ord hur det kommer vara. Men jag vet att det kommer bli bra. Kommer hitta på massa roliga saker. Hoppas att det kommer vara fint väder så man kan gå på picknick, åka till Allum ( än en gång och handla desto mer än idag :) ), kanske åka till havet eller bara till sjön och bara vara.
Ingen av oss kommer vara så himla pigga. Det är ju ett nytt äventyr som börjar för oss. Vilket gör det hela så mycket mer spännande än en vanlig vardag mitt i veckan, mitt i sommaren och semestern. Åh vad jag längtar!
Snälla kom ut nu eller sätt i gång mig, så jag kan känna denna underbara känsla att ha nått nytt på mitt bröst, nått som jag och den jag älskar har skapat och burit tillsammans.
Få känna denna underbara känsla som så många har beskrivit för mig ska vara bland de bästa känslor man kan känna här i livet.
Nu är det upp till oss att göra den till det bästa! Göra oss till de bästa föräldrarna vårt/våra barn kunnat få. Inget kommer få trycka ner oss. Vi är unga men dock lika bra föräldrar som de som har väntat längre! Vi kommer klara detta galant, så är det bara!
Klart slut!
En heldag i Allum med mor och syster
Det är inte klokt vad denna dagen har gått fort. Har hunnit med så mycket känns det som. En hel lista har jag avklarat.
Vaknade klockan 0930 och kände mig då väldigt utvilad och pigg för dagen. Gick då upp och ut med hunden precis som vanligt. Pratade lite med pappa när jag kom in och vi bestämde att mamma, Wilma och jag skulle åka till Allum i Partille och handla en servis till mig. Inga som helst problem för mig! :) Vilket gör att jag går upp och väcker Stefan efter pappas och mitt samtal och säger till honom att "Älskling, nu är det på tiden att du går upp!" :) Fast det är ju inte det lättaste att få honom att vakna när klockan "bara" är tio *dessa killar till att sova bort hela dagen!* Till slut så kommer han upp och vi äter då en stor härlig frukost tillsammans med mamma och pappa. Underbart! Och sedan så fixar jag mig i ordning och Stefan sätter sig ner vid datorn och gör ett litet körkortsprov.
Klockan börjar vid detta laget närma sig tolv och det är då vi ska ge oss iväg. Samtidigt ska vi släppa av Stefan vid bussen då han ska fara till jobbat och göra klart nått (vad det nu var).
Det är faktiskt första gången som jag är i Allum. Men jag tycker faktiskt inte att det var något speciellt. Men det är alltid kul att se nya varuhus och så.
Vi bestämde oss för att först gå till Cervera för att se om det fanns någon snygg servis där. Och självklart fanns det det. Men det var inte så lätt att välja så vi fortsatte till Åhlens där jag faktiskt hittade en mycket snyggare och dessutom till ett mycket bättre pris. Så vi slog helt enkelt till. Där efter var det dags för lunch och sedan återigen dags att gå i några till butiker. Där vi hittade lite annat smått och gott. Till slut vad det bara en butik kvar. Och denna gången var det Blomsterlandet där mamma skulle köpa sig lite blommor.
Hela dagen har jag varit lite smånervös. Smånervös över hur jag skulle reagera om vattnet hade gått, och vad vi skulle tagit oss till. Men det har faktiskt inte varit några som helst problem. Fast i bland har jag känt att:
"Shiit, vad är det som är på gång? Jag hoppas innerligt att det inte är nått vatten som tänker gå. Inte här och definitivt inte nu!" :) Men vilken tur jag har haft, precis hela dagen.
Men snart tycker jag som sagt att den kan komma ut. Fem dagar över tiden är för mycket för mig. 40 veckor är helt perfekt.
Och nu sitter jag hemma med hela familjen och ska strax äta middag. Jag börjar faktiskt bli hungrig så det blir precis timat in i sista minuten.
Ska kila ut och kolla om det är nått som jag kan göra. Men vi hörs kanske senare. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Wilma provade en kanonfin klänning inne på Lindex
Mamma på Blomsterlandet
Hemma passade vi på att trötta ut Doris genom att spela lite fotboll :)
Denna underbara och älskade hund!
En trött Doris och även en trött Wilma
Denna underbara och älskade häst!
Vaknade klockan 0930 och kände mig då väldigt utvilad och pigg för dagen. Gick då upp och ut med hunden precis som vanligt. Pratade lite med pappa när jag kom in och vi bestämde att mamma, Wilma och jag skulle åka till Allum i Partille och handla en servis till mig. Inga som helst problem för mig! :) Vilket gör att jag går upp och väcker Stefan efter pappas och mitt samtal och säger till honom att "Älskling, nu är det på tiden att du går upp!" :) Fast det är ju inte det lättaste att få honom att vakna när klockan "bara" är tio *dessa killar till att sova bort hela dagen!* Till slut så kommer han upp och vi äter då en stor härlig frukost tillsammans med mamma och pappa. Underbart! Och sedan så fixar jag mig i ordning och Stefan sätter sig ner vid datorn och gör ett litet körkortsprov.
Klockan börjar vid detta laget närma sig tolv och det är då vi ska ge oss iväg. Samtidigt ska vi släppa av Stefan vid bussen då han ska fara till jobbat och göra klart nått (vad det nu var).
Det är faktiskt första gången som jag är i Allum. Men jag tycker faktiskt inte att det var något speciellt. Men det är alltid kul att se nya varuhus och så.
Vi bestämde oss för att först gå till Cervera för att se om det fanns någon snygg servis där. Och självklart fanns det det. Men det var inte så lätt att välja så vi fortsatte till Åhlens där jag faktiskt hittade en mycket snyggare och dessutom till ett mycket bättre pris. Så vi slog helt enkelt till. Där efter var det dags för lunch och sedan återigen dags att gå i några till butiker. Där vi hittade lite annat smått och gott. Till slut vad det bara en butik kvar. Och denna gången var det Blomsterlandet där mamma skulle köpa sig lite blommor.
Hela dagen har jag varit lite smånervös. Smånervös över hur jag skulle reagera om vattnet hade gått, och vad vi skulle tagit oss till. Men det har faktiskt inte varit några som helst problem. Fast i bland har jag känt att:
"Shiit, vad är det som är på gång? Jag hoppas innerligt att det inte är nått vatten som tänker gå. Inte här och definitivt inte nu!" :) Men vilken tur jag har haft, precis hela dagen.
Men snart tycker jag som sagt att den kan komma ut. Fem dagar över tiden är för mycket för mig. 40 veckor är helt perfekt.
Och nu sitter jag hemma med hela familjen och ska strax äta middag. Jag börjar faktiskt bli hungrig så det blir precis timat in i sista minuten.
Ska kila ut och kolla om det är nått som jag kan göra. Men vi hörs kanske senare. Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Wilma provade en kanonfin klänning inne på Lindex
Mamma på Blomsterlandet
Hemma passade vi på att trötta ut Doris genom att spela lite fotboll :)
Denna underbara och älskade hund!
En trött Doris och även en trött Wilma
Denna underbara och älskade häst!
Som en liten fisk i min mage
Oj, precis så var det någon som rörde sig som en liten fisk i min mage. Jag blir alltid lika glad över att få ett litet tecken på att allt är bra där inne i magen, speciellt nu såhär när det har gått fyra dagar över tiden. Men allra mest spännande är det när man ska gå och lägga sig. Då är det oftast som att vända på en sten. Då helt plötsligt så är det ett väldigt liv där inne. Och då händer det även att h*n sparkar på ett ställe där det kittlas extra mycket. Så då blir det allt att man ger ifrån sig ett litet ljud. Och Stefan frågar då "Älskling, vad är det med dig?" :)
En annan sak som slog mig innan var att när vi var ute innan såg jag hur fantastisk pappa Stefan kommer bli. Han och Wilma lekte lite innan och det var då det slog mig.
Innan har jag varit lite små förundrande över hur han kommer bli. Men nu står det helt klart vilken underbar far han kommer bli. Jag längtar redan tills den dagen då vi ligger på BB som nyblivna föräldrar! Åh, jag kan ju knappt vänta alls! :) Men den dagen, den lyckan! :)
Ska kila nu igen. Ska göra efterrätt tills ikväll :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
En annan sak som slog mig innan var att när vi var ute innan såg jag hur fantastisk pappa Stefan kommer bli. Han och Wilma lekte lite innan och det var då det slog mig.
Innan har jag varit lite små förundrande över hur han kommer bli. Men nu står det helt klart vilken underbar far han kommer bli. Jag längtar redan tills den dagen då vi ligger på BB som nyblivna föräldrar! Åh, jag kan ju knappt vänta alls! :) Men den dagen, den lyckan! :)
Ska kila nu igen. Ska göra efterrätt tills ikväll :) Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Fjärde dagen över tiden. Kommer du snart bebisen? :)
Det blev inte som jag planerade igår. Jag sa ju att jag skulle skriva ett litet inlägg när jag kom hem men så blev det inte. Både jag och Wilma kände oss slitna efter vår vistelse i Kinna. Först var vi på Mördavårdscentralen och lyssnade på hjärtljudet, mätte och pratade med barnmorskan. Hjärtljuden ligger runt 140-150. Fast denna gången var det nere på 135. Men allt var i alla fall i sin ordning :) Härligt! Sedan efter att vi spenderat ca 40 minuter där gick vi ner till McDonalds för att ta oss en liten mjukglass. Otroligt gott! :) Under tiden jag satt och åt upp min glass var Wilma inne i sin egna lilla värld i lekrummet. Det är härligt att se när mindre barn leker med sig själva, utan att de ska behöva ha alla andras uppmärksamhet. Precis som Wilma ska mina barn bli :)
När glassen var uppäten började vi sagt gå upp till bussen för att möta upp Stefan. Längtar lika mycket varje gång efter honom *denna ny kära känslan, jag älskar den!* Då vi satte oss ner för att vänta på bussen för att åka hem till mig. Där det senare blev en mycket lat och slökväll. Med tv tittande och badande bland annat.
Men nu sitter jag här i alla fall och har inte känt av nått alls från min lilla bebis. Den vilar ju nu, precis vad jag med borde göra. Men snart är det mat vilket för mig innebär uppätning (måste ju ge mig själv de där sista krafterna som kommer behövas :P ).
Men vad ska jag göra? Jag låter h*n komma när h*n vill. Det finns ju inget jag kan göra för att skynda på. Fast jag har ju försökt. Men men, den är ju en egen individ och har sin egen vilja. En mycket stark sådan med kan jag ta och tala om! :) Har ju bara gått över med fyra dagar med. Så jag kanske får vänta ett par till bara för det :P
Men som sagt, nu väntar maten. Så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
När glassen var uppäten började vi sagt gå upp till bussen för att möta upp Stefan. Längtar lika mycket varje gång efter honom *denna ny kära känslan, jag älskar den!* Då vi satte oss ner för att vänta på bussen för att åka hem till mig. Där det senare blev en mycket lat och slökväll. Med tv tittande och badande bland annat.
Men nu sitter jag här i alla fall och har inte känt av nått alls från min lilla bebis. Den vilar ju nu, precis vad jag med borde göra. Men snart är det mat vilket för mig innebär uppätning (måste ju ge mig själv de där sista krafterna som kommer behövas :P ).
Men vad ska jag göra? Jag låter h*n komma när h*n vill. Det finns ju inget jag kan göra för att skynda på. Fast jag har ju försökt. Men men, den är ju en egen individ och har sin egen vilja. En mycket stark sådan med kan jag ta och tala om! :) Har ju bara gått över med fyra dagar med. Så jag kanske får vänta ett par till bara för det :P
Men som sagt, nu väntar maten. Så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
Kanske sista kollen hos Mödravårdscentralen?
Nu bär det strax av in till Kinna för att göra den kanske sista kollen hos Mödravårdscentralen. Men denna gången åker jag inte själv. Wilma ville följa med och tacka nej det kunde jag ju inte med. Det är alltid kul med sällskap.
S skulle åkt med men de skulle göra ett stort arbete så han kunde inte. Men Wilma är ett bra stöd även hon ;) Får vi hoppas på i alla fall :)
Skulle bara skriva ett par rader så ni inte tror att det har hänt något Men nu vet ni hur det är i nuläget :) Skriver mer när vi kommit hem och så... Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
V 40+3
S skulle åkt med men de skulle göra ett stort arbete så han kunde inte. Men Wilma är ett bra stöd även hon ;) Får vi hoppas på i alla fall :)
Skulle bara skriva ett par rader så ni inte tror att det har hänt något Men nu vet ni hur det är i nuläget :) Skriver mer när vi kommit hem och så... Men så länge;
På återseende!
Over and out!
Johanna
V 40+3
Många tävlingar igång nu
Var med du också!
"Jag är med och tävlar hos Edvinsmamma om
en valfri t-shirt från Rockefella i samarbete med Rocka by Baby
Var med och tävla HÄR du med!"
